Ute är mörkt och kallt inne är varmt...

Vintern är på väg och med den julen och allt vad den har med sig...

Men först skall vi "överleva" Halloween.
Som tur är bor vi såpass långt ut på landet att det inte springer en massa ungar på dörr'n - det är en av alla saker jag inte saknar från sta'n! :)

Nåväl, Helen har bestämt med några kompisar att de skall ha knytisfest uppe på vinden, så det blir till att feja där uppe och spöka till det. Kul!

Här hemma går allt sin gilla gång, vi har rett ut nästan allt och lugnet har lagt sig någorlunda...
Men än är det inte helt bra.

Hej hopp!

Nytt inlägg

Det finns vissa i mitt liv som undrar varför jag inte bloggar så ofta, det beror på att jag inte har något att skriva om tycker jag.
Men här har ni något att läsa, som troligen är ganska intressant.
Vad ni gör med det ni läser bestämmer ni själva.

Jag hatar mitt liv,
jag hatar min sambo,
jag hatar mig själv,
det enda jag inte hatar
är mina barn.

Just nu är livet skit,
allt är fel!
Jag skiter fullständigt i allt just nu.
Tårarna rinner ner för kinderna,
det gör ont i halsen av allt gråtande,
min sambo fattar inte vad jag säger,
han skiter i vad vi kommer överrens om,
jag funderar starkt på att lämna honom.

Jag vill inte leva mitt liv som det är just nu,
jag vill leva utan min sambo.

Just nu HATAR jag mitt liv
Just nu HATAR jag min sambo
Just nu HATAR jag mig själv
Just nu HATAR jag!

Mitt hem är som en sopstation,
mitt hem är som en tvättkorg,
full med smutstvätt.
Mitt hem är en fuktbomb,
som väntar på att få explodera.
Mitt hem är ett HATobjekt!

FAN vad jag hatar mitt liv just nu!

Det är uppehåll och allt är bra

Regnet har beslutat sig för att göra ett litet uppehåll och det känns bra.

Bra va?! :)

Jag sitter i soffan i Nora och väntar på att Jenny skall komma hem från stan.

Hon har lite hemlisar för sig där... undrar just hur hon ser ut?!

Ångesten har försvunnit, kanske regnade den bort? Borta är den ialla fall - och det är bra!

Stor kram till dig som läser!

Vill inte mer!!

Nu har den där djävla ångesten tagit ett fast tag i mig igen!



Jag som inte haft en ångestattack på evigheter.
Det kom smygande när jag började vika ihop kläder som jag skulle ta med mig till Nora för att sälja på bytardagar på lördag.


Nu vill jag bara gråta, jag kan inte ens se på kläderna utan att börja skaka och få ont i magen.
Listorna ska vi inte tala om!

F********N!!!

Nåja, biljetten är betald och mina "vanliga" kläder är packade så Nora blir ju inte av med mig ialla fall...

Men ändå!!!!

Koncerten som inte blev...

Djävla Lysekil!

Igår skulle jag äntligen få se en dröm bli verklighet.
Jag skulle få gå på en koncert med

Jerry Williams!!

(Bild lånad HÄRIFRÅN)

Det är minst 24 år sedan jag var på en av hans koncerter och nu skulle det äntligen bli av!

Jag vann nämligen 2 biljetter i en tävling som världens bästa radiokanal (Bandit Rock-Göteborg) ordnar.

Nåväl åter till koncerten, som inte blev...

Vi åker hemifrån i god tid eftersom det är lördag och vi inte vill fastna i kö till färjan.
Koncerten skulle hållas i Havsbadsparken i Lysekil.

Vi kommer till Lysekil 45 minuter innan det startar (20:00).
Vi kör runt, runt och ännu mera runt i lilla Lysekil men hittar inte en enda skylt eller något tecken överhuvudtaget om vart Havsbadsparken ligger.

Jag tror vi körde på varenda liten gata som fanns utan resultat.

När klockan var 20 över 8, dvs 1 tim & 5 min efter att vi kommit dit, gav vi upp och åkte hem.

Snacka om att jag är besviken!

Alltså Djävla Lysekil, som inte vet vad skyltar är förnågot!!

Så, nu har jag avreagerat mig.

Ushc och feber!

Jag tycker inte om att ha feber!

Vaknade i morse och kände mig inte bra.

När jag satte mig upp fattade jag varför,

jag frossade utav bara den!

Feber, illamående och ont bakom ögonen.

JAG VILL JOBBA!!!

En något annorlunda begravning...

Har varit på begravning.
Min goa söta lillebror låg där i sin vita fina kista.
Hans fru, släkt och massor av vänner satt "vid hans sida".
Tårarna rann, näsdukar avverkades på löpande band.
Det var blommor över allt!

Min lillebror var inte speciellt kristen av sig.
Han syn på religion var; "eh, what?!"
Det gjorde att man blev lite irriterad på prästen
när hon malde på om gud och guds barmhärtighet.

Efter begravningscermonin i kyrkan bars kistan ut
av vår storebror och 5 andra, i en sakta procession
till likbilen som väntade utanför.
Vi fick ta ett sista farväl av Mikael vid bilen,
lade en ros, som jag fick av far på kistan, lade handen
på kistan och viskade "Sov gott nu."

Usch vad svårt det var att se bilen åka iväg med
Mikael.

Efteråt åkte vi till Møllehuset och fikade smørrebrød och tårta.

Det var en trevlig stund där de flesta pratade privata minnen om
Mikael, mycket av det som sades hade jag inte hört förut och det
var kul (om man nu kan säga så) att få veta lite mer om den person
han var, som jag inte fick lära känna.

Det känns lite lättare nu när jag fått säga farväl till Mikael och fått
träffa Rikke, hans fru, och talat om för henne att hon är en "hjälte" i
mina ögon.
Hon fanns där för Mikael dygnet runt, hon var hans sol, hans liv, ja
hans allt ända in i det sista.

TACK Rikke!