
Ångesthelvetet är tillbaka!
Jag trodde att den hade försvunnit, men icke!
Allt har hoppat upp och ner, hit och dit
i mitt innre.
Varför kan jag inte bli av med den?
Känner mig så ensam,
fast jag vet att jag inte är det.
Vissa personer i mitt liv ger mig ångest.
Ångesten sätter sina klor i mig,
i princip,
nästan varje gång jag tänker på dem.
Det är inte kul!
Det är nämligen personer som
jag älskar! Personer som jag
vill vara nära varje dag om jag kunde!
Tårar rinner just nu
och jag önskar att jag kunde försvinna,
försvinna bara för en stund åtminstånde.
Men inte idag,
idag skall vi iväg och fira
min "plastpappa" som fyller 60 år imorgon.
Ja du, plastis,
du är en av de personer som inte ger mig ångest,
du kan göra mig asförbannad
och helt enkelt rosenrasande,
men ångest - icke!
Nu väntar en kopp te med smörgås till,
samt en dusch och rena fina kläder.
Sedan bär det av till mor och plastis!
Vi ses o kära läsare!

Bild: Hiti.dk