TÄVLING! Fiffiga Systrars Adventskalender - Te-set från INDISKA

Klicka på bilden så kommer du till tävlingen!

Var med och vinn ett te-set från Indiska, den sötaste lilla Buddhan som finns är med i paketet!

Jag älskar mina barn!

Helt enkelt! 

Äntligen en natt...

utan ångest och mardrömmar!

Jag har äntligen lyckats sova en hel natt utan att drömma mardrömmar och vakna med ångest.
Jag har inte legat still, lakanet har försvunnit under mig och jag vaknade liggandes direkt på madrassen, men jag har inte något minne av mardrömmar eller ångest, och det är underbart!

Hoppas och håller tummarna för att detta håller i sig!

YEY!!!

Den är på väg tillbaka...

Ångesten!
Hela natten var fylld av mardrömmar, den ena efter den andra.
Jag är så trött på att se den där djävla vita bilen nu att jag spyr!

Jag vågar mig inte ens ut ensam!
Sover inte på nätterna!
Revbenen har slutat värka nu, äntligen men mardrömmarna vill inte försvinna.

Hemma idag igen, pga en liten djävla skitunge som inte kan tänka längre än näsan räcker!

En positiv sak har ialla fall hänt idag;

Jag har virkat min första mormorsruta och den blev jättefin!
Jag är supernöjd! Förvisso enfärgad men jag har gjort det!

JEJ!!!! Nu ska jag bara köpa en virknål i rätt storlek sedan blir det virka av - en stoooor pläd ska det bli, till mig själv! Till bara mig!
Så det så!

Imorgon är det "Administratörernas dag" på Clarion Hotell Post inne i stan, det skall bli spännande.
Föreläsningar och diskussionspaneler, hela dagen. Ingen chef, ingen reception, inget arkiv - bara kul!

Ännu en natt - hoppas jag får sova...

Nu hoppas jag att jag får sova i natt.
Natten till idag var hemsk!
Mardrömmar om bilolyckan avlöstes av smärtan i sidan när jag vaknade/vände mig om vart annat...

Fick knappt en blund på hela natten.
När klockan ringde i morse hade jag så ont i revbenen (och i huvudet av sömnbrist) att jag inte ville annat än gråta.

Nu skall jag göra ett nytt försök.

Åter igen; ALKOLÅS i alla bilar!

NU FATTAR JAG!!!

När jag växte upp hörde jag ofta de vuxna säga att man inte skall tappa bort sig själv när man får barn, när jag var i 20-årsåldern hörde jag ofta mina äldre kollegor säga att man måste ha ett eget liv utanför familjen för att inte förlora sig själv - jag fattade inte riktigt vad de menade med detta
- de vuxna, de som vet...

Nu fattar jag!

Nu när jag sitter framför TVn och bläddrar bland kanalerna.

Nu när jag inte har barnen hemma.

Nu när jag egentligen bara har mig själv att tänka på.

Nu fattar jag!

Jag har inget liv utanför familjen, utanför hemmet
- jag har under åren tappat mig själv.

Det är bara mitt eget fel, jag borde lyssnat på de äldre!

Ni vet, det där "lär av de äldre" gick liksom aldrig in...
när jag var yngre...

Kan man vrida tillbaka tiden?

ÅÅÅÅÅÅÅHH vad tråkigt jag har!!

Helvetes djävla bakfulla drägg!!!!!!!!!

Aldrig trodde jag att jag skulle få mitt liv förstört av en bakfull idiot på 20 år!
Sitter här med tårarna rinnandes ner för kinderna efter att ha varit ut och hämtat posten, en promenad på ca 1 minut per väg...

När jag stod och plockade upp posten ur lådan kom en bil körandes förbi mig och jag blev livrädd! Jag började skaka och gråta, alldeles stel, fick så ont i revbenen!

Djävla skitunge!!!!!!!!!

Ibland går det inte som planerat...

Det händer så mycket mer! Jag och Helen var på väg upp till Lilla Edet för att tanka bilen, för att sedan åka till Gamleby och hämta Elisabet. Elisabet skall nämligen praktisera på Trollmarker spa i fyra veckor och då behövde hon hjälp med transport dit, jag och Helen var just den transporten... Vi kom inte så långt, vi kom bara till Tunge  , där tog det stopp.

Vad som hände kan ni bland annat läsa här; TTELA... Vi satt som tur var inte i den silverfärgade/vita volvon, vi satt i våran underbara gröna Nissan Terrano!

Helen kör perfekt, hon kör helt enligt reglerna, max 70 där det är 70 och just här var det bara 70 pga vägarbetet och hon hade saktat ner för att slippa få sladd i den skarpa kurvan i och med att det var blött och ny asfalt, tänk om killen i den andra bilen tänkt lika dant - då hade det aldrig hänt!

Han kom i minst 100km/h och fick sladd precis när han kom in i kurvan, jag vet att jag hann reagera med "Oh, helvete! Bromsa för helvete, bromsa, bromsa BROMSA!!!" och sedan small det.
Han sladdade med sidan in i vår front, höger bak som "tur" var, annars hade han inte överlevt - det skulle jag (och Helen) inte kunnat leva med... Jag kände att jag åkte framåt försökte titta på Helen och sedan utlöstes krockkudden, allt inom loppet på ett par sekunder - från det att han fick sladd till det att jag såg röken från kudden...
Jag började skrika i ren panik och Helen lyckades "väcka mig" genom att skrika "Men håll käften för helvete!" :) Jag frågade henne hur det var med henne, hon svarade "Skit i mig, hur gick det för den andre?".
Ut ur bilen och vi konstaterade att föraren i den andra bilen levde, då ringde Helen till SOS och pratade med dem, allt medans jag for runt som en yr höna och viftade iväg alla som stannade för att hjälpa, jag letade efter varningstriangeln - den ska ju fram om man stannar bilen på vägen... :/ En äldre man stannade och vägrade gå förrän räddningstjänst var på plats och han lyckades få mig att fatta - man ser nog att det hänt en olycka ialla fall... Volvon hade liksom voltat ner i ett djupt dike och låg på taket. Fy fan säger jag, vår bil fick en mindre men dock svår skada på fronten, men killens bil, ja - ni ser det på bilden i länken, den klarade sig inte lika bra. Han får skylla sig själv.

Jag är inte arg på honom, men mycket besviken på
ALLA SOM KÖR PÅVERKADE !!!
Oavsett om det är "dagen efter" eller i "nödfall" - man kör inte förrän man är helt nykter!!!

Det är ett helvete för alla inblandade, de som är med i själva olyckan, den närmsta familjen och resten av släkten som inte vet mer än vad de kan läsa i tidningen!

Den skräcken som jag såg i Kents ögon när han kom till olycksplatsen vill jag aldrig mer se, den skräcken och chocken som jag såg hos Helen vill jag aldrig mer se!
Jag vill aldrig mer se en rubrik i tidningen eller på nyheterna om rattfylleri - oavsett orsak!

Jag mår bra, fysiskt - förutom sprickor i ett par revben, öm nacke/övre rygg, ont i ländryggen och ganska kraftigt ont i bröstregionen/bröstbenet - och ett par blåmärken.
Helen mår nog sämre, hon hade ont i hjärtregionen och de tog ett par EKG, hon har även öm nacke och öm rygg, handlederna klarade sig som tur var. Psykiskt vågar jag inte säga hur hon mår idag...

Jag älskar krockkudden och bilbältet idag, jag är så glad att jag varit konsekvent med barnen att de måste använda bilbältet.
Jag är så stolt över Helen, hon gjorde precis som man ska - hon kollade att alla levde och ringde SOS, hon höll sig lugn tills räddningstjänsten kom sedan släppte chocken lite och hon "lämnade över" till dem. Min älskade lilla gumma, så stor och vuxen. Jag älskar dig!!!

Jag älskar er allihop!!

Kram från Ankan Annika.                

Rösta på Sveriges gladaste och charmigaste hem!

Lisa "Pink Friday" har en underbar blogg och hon är med och tävlar i



Jag har röstat på hennes bidrag, gör det du också!

Anka, And, Ankka, Duck - Jag ÄLSKAR änder/ender/ænder/ankat/ducks!

På Broarne, en av mina favoritbutiker online finns det helt underbara saker,
bland annat dessa serveringsskålar!
Tänk att servera en god sallad med tillbehör ur dem!

Dagens bästa musikvideo!

En ny cup cake song!

Inte lång, men oooh så bra!

Här är orginalet - heelt underbart gulligt!

Kramisar på Prinsessans dag!

Stroke - stroke - strike out?

Min älskade "pappa", min älskade tyvfar drabbas av ministrokes titt som tätt.

Senast var i går, han fick hämtas med ambulans, min mor var på jobbet.
De kom hem runt 23.30!!
Jag har lovat mor att komma dit idag, men jag drar ut på det.
Jag är rädd!
Jag är livrädd för att han skall vara sjuk igen, livrädd för att han skall försvinna.
Försvinna in i sig själv och inte komma tillbaka.

Jag bara gråter!
Ute är det molnfritt och solsken, varför kan det inte vara det i livet också?

Han är ju för fan bara 61 år gammal!

Jag vill inte!!!