GAD och panikångest - en smäll på käften varje gång!

GAD /generalized anxiety disorder

(Generaliserat Ångestsyndrom, typ kronisk/obotlig) är inte lätt för någon...

Att säga "Varför kan du inte för en djävla gångs skull ta och lugna ner dig lite?" till en som har GAD-ångest och är mitt uppe i en kraftig panikångest är exakt samma som att säga "Men för helvete lägg av nu, var lycklig och kom upp igen!" till en som bestämt sig och tre sekunder innan släppt taget om broräcket och är på väg ner... SÅ DJÄVLA MENINGSLÖST!

Jag vet att det är oerhört svårt att leva med en som har GAD-ångest, Agorafobi, Socialfobi, panikångest och är deprimerad.
Du tycker att "Nä nu räcker det, nu är det nog, nu får du skärpa dig!", men för mig som är sjuk tar det aldrig slut, det går inte att "skärpa sig". 
Jag lever med detta 24 timmar per dygn, året runt, jag slipper aldrig ifrån, men du slipper det när du går hemifrån, du slipper det när jag inte är i närheten av dig, du slipper sjukdomen de få gånger jag lyckas använda "rätt verktyg" och kan vara "normal" för ett tag, men det tar aldrig slut, inte för mig...

Jag hatar att se dig lida av min sjukdom. Du blir hindrad av min sjukdom, precis som jag... 
Men, det är för den sakens skull aldrig ALDRIGok att säga "lugna ner dig för helvete" till en som genomgår en Panikångestattack! Oavsett var och när! ALDRIG!!

Tror du att jag vill skaka, känna skräck, må illa, hyperventilera, bli yr i huvudet, gråta och "hålla på"? Nej, det vill jag inte - JAG KAN INTE HJÄLPA DET, eller stoppa det- JAG KAN BARA LEVA MED DET!!

Det  känns ofta som om du (och alla andra) tycker att jag spelar, att jag överdriver, att jag ljuger och gör detta för att "slippa"... men tyvärr är sanningen denna: 

Det är så här jag är, det är så här min sjukdom är - helt utan att överdriva, utan teatermanuskript - verkligheten är så här grå, svart, hemsk.

Hade jag kunnat så skulle jag trycka på "AV"-knappen och stänga av sjukdomen, men då vet jag inte heller vem jag skulle vara - jag vet inte vem jag är, sjukdomen har varit i mitt liv så länge att jag "tappat bort" mig själv. 

Jag behöver din hjälp, lika mycket som du behöver min.

Prata med mig, tala om för mig vad som är svårt i livet med min sjukdom, tala om för mig vad du vill att jag/vi ska göra för att det ska bli så bra som möjligt, så ska jag försöka göra det.

En sak är ändå säker: Min sjukdom blir jag aldrig av med, jag/vi kan bara lära oss att leva med den.

Kram från en mycket trött och utmattad Mamma Anka

Länk till 1177-info om GAD - för den som vill veta mer.
Länk till ÅSS, Svenska Ångestsyndrom Sällskapet - för den som behöver stöd, oavsett om du är sjuk eller "står bredvid".

Telefonförsäljare - yrke för trögfattade?!

Vad är det med försäljare och deras kunskap & förståelse kring orden respektera och NEJ?!

En försäljare som jobbar för Tele2 ringer och frågar om vår fasta telefoni och vår internetuppkopling. Jag svarar vänligt –  ”Vi har Telia som bredband och annat för vår fasta telefoni, vi är nöjda och vill inte byta just nu, för vi väntar på att få in ”lina” (fiber) i huset inom kort.”

Jag får till svar att det är inget bredband han har att erbjuda idag, inget byte överhuvudtaget utan att det är ett erbjudande pga jag har varit kund hos Tele2 i över 5 år.

Han frågar vad vi använder oss av för att surfa på internet. Jag svarar sanningsenligt att jag endast använder min bärbara dator, min sambo har dator, platta (i jobbet) och sin telefon, döttrarna använder dator och telefon, lägger också till att vi inte är intresserade av något och att jag tyvärr måste säga nej tack.

Ännu en gång får jag höra dravlet om att det inte är någon försäljning utan att han har ett erbjudande.

Jag talar återigen om att vi inte är intresserade och drar det där ”min sambo säger”-kortet, men han kör på ändå…
Då drar jag till med att 'vi har bestämt att inte byta eller köpa ngt nytt innan vi får in fiber, och att min sambo är den som bestämmer kring det tekniska här hemma (som ni alla vet är jag lite fummeltänkt kring teknik på hemmafronten) och att han har sagt att jag ska tacka nej till alla erbjudanden.'
Tror du att han ger sig? Nix, han säger ”men det är inget byte utan ett erbjudande om en *märke/la-inte-på-minnet-vad-han-sa*-platta för endast 249kr i månaden, du kan ju skaffa den som en överraskning/julklapp åt din sambo, då blir han glad.” (har alltså inte fattat ordet NEJ)

Nu börjar jag bli ganska trött på honom och känner att ångesten börjar krypa in i kroppen, jag orkar helt enkelt inte med diskussioner idag, jag känner att gråten är på gång och rösten börjar faktiskt darra – ångest attack på ingång!! 

 ”Jag förstår det men min sambo har sagt till mig att jag ska säga nej till allt, det måste du respektera, jag får tacka NEJ till detta.” (fattar han?)

NIX!!
’Ja, men är det inte så att du också kan bestämma något, han har ju bara en platta, det skulle ju vara kul för honom att ha en till…”
Nu brast det och jag började gråta, visste inte vad jag skulle säga förutom: ”Nu måste jag lägga på för jag orkar inte…”
Svaret jag fick var ’Jaha, okej, men en ny platta är ju bra att ha…”
Då lade jag på!
Satt och grät en stund, kunde inte göra annat – detta var för ca 1 timme sedan och kroppen skakar fortfarande, funderar på att anmäla mig till NIX, men det hjälper ju inte för alla försäljare… det finns kryphål…
Är det någon som har ett bra tips på hur man ska göra för att få samtalen så korta som möjligt? (det går inte att hindra dem att ringa)

Trött, ledsen och darrig Mamma Anka

Tung känsla, tårar...

När ångesten inte vill gå och lägga sig då stiger håglösheten in och tar över.
Dessa två har jag tampats med nu i flera dagar. 
Påsken blev inte som jag hade tänkt, men när blir det som jag hade tänkt - i princip 3 % av fallen...

Hemma från jobbet, koncentrerar mig på virkningen, meningslösa TV-serier och Youtubevideos, så fort jag låter tankarna vandra iväg från detta så står ångesten och håglösheten och slåss om uppmärksamhet! 

NÄR I HELVETE SKA JAG LÄRA MIG?!?!

Om du som läser detta känner till någon beteendevetare/psykiater/kurator/psykolog, i Göteborgsområdet, som är privat men ändå är kopplad till det så kallade "högkostnadsskyddet" - hör av dig till mig!
Jag har tyvärr inte råd att anlita någon privat en längre tid utan att kunna få frikort, och det tar alldeles för lång tid att vänta på hjälp via Landstinget/vårdcentralen...

Kram från en mkt ångest fylld, tårögd Mamma Anka.

Kolsyreis...

Om du någon gång hållit i en liten bit kolsyreis utan handskar så vet du hur ont jag har i bröstet just nu. 
Det värker något så fruktansvärt! Ångesten har bitit tag i mig och släpper inte taget. 
Precis som en glödande kolbit bränner i handen, bränns det bakom ögonlocken, tårarna vill tränga fram men jag låter inte vattnet passera. 
Jag vägrar ge efter! 
Det är inte jag som gör fel! 

GLAD PÅSK allihop!

Trasselmaja: Fet och äcklig

Mig veterligt är min syster varken fet eller äcklig, men det är ju ingenting som man inte kan göra någonting åt! Hellre fet och äcklig än ful och dum! (vilket man inte kan göra så mycket åt)

Trasselmaja: Fet och äcklig: Usch, idag är en sånhär dag när jag känner mig ful, fet och äcklig.. :( Förra våren gick jag med i viktväktarna och lyckades gå ner till 62...

Jag älskar dig min älskade gubbe!

Jag skiter fullständigt i om det är 'fel' att lägga upp bilder på sina familjemedlemmar i sin blogg! Jag vill visa hela världen vem jag älskar mer än något annat på jorden!

Du min älskling har stått ut med mig i över 23 år och älskar mig mer nu än du gjorde i början, säger du ialla fall...
Ja, vi har väl inte haft det speciellt bra in emellan åt men skam den som ger sig!
Nu har vi det bra, du och jag!

ÄLSKAR DIG!!

Jag och våra älskade döttrar hänger med på ett hörn i denna bild.

Jag älskar våra döttrar så mycket att det gör ont i mig!

PUSS och KRAM från Mamma Anka!


 

Oresonlighet

Fan vad jag hatar personer som inte kan lyssna färdigt!
Här har man lyckats ordna så att tösa skall kunna få sina glasögon i tid, innan vi skeppar iväg henne till skolan - tvärs över Sverige, men nääää det funkar inte - då måste man ju köööööra sååååå långt och det kostar ABSOLUT för mycket!
Men skutta iväg och köpa delar till pappas grannes grästrimmer för att pappa har trasat sönder den, DET kostar ingenting! Det kostar ju baaaaara ett par extra mil i bensinpengar!

FYYYYYYYYYY FAAAAAAN!!!!!!!!!!

Förlåt

Förlåt att jag inte är perfekt
Förlåt om jag inte orkar laga mat varje dag i veckan
Förlåt att jag inte är som ** och tvingar mig själv att orka
Förlåt att jag är så trött efter jobbet att jag stupar i säng och somnar
Förlåt att jag inte orkar ta hand om tvätten varje dag i veckan
Förlåt att jag inte kan ta bilen och köra iväg när jag behöver
Förlåt om jag har missuppfattat ordet samarbete
Förlåt för att jag glider in i min depression utan att kunna ta mig ur den själv
Förlåt att jag får ångest över det mesta
Förlåt att jag inte lyckas dölja
Förlåt Förlåt Förlåt

Den är på återbesök!

Ångesthelvetet är tillbaka!


Jag trodde att den hade försvunnit, men icke!
Allt har hoppat upp och ner, hit och dit
i mitt innre.
Varför kan jag inte bli av med den?

Känner mig så ensam,
fast jag vet att jag inte är det.

Vissa personer i mitt liv ger mig ångest.
Ångesten sätter sina klor i mig,
i princip,
nästan varje gång jag tänker på dem.

Det är inte kul!
Det är nämligen personer som
jag älskar! Personer som jag
vill vara nära varje dag om jag kunde!

Tårar rinner just nu
och jag önskar att jag kunde försvinna,
försvinna bara för en stund åtminstånde.
Men inte idag,
idag skall vi iväg och fira
min "plastpappa" som fyller 60 år imorgon.

Ja du, plastis,
du är en av de personer som inte ger mig ångest,
du kan göra mig asförbannad
och helt enkelt rosenrasande,
men ångest - icke!

Nu väntar en kopp te med smörgås till,
samt en dusch och rena fina kläder.

Sedan bär det av till mor och plastis!

Vi ses o kära läsare!



Bild: Hiti.dk

Halsont och ica-vatten

Sitter här i soffan och har såååå ont i halsen!

Kent har köpt hem ett par flaskor med ICA-vatten utan kolsyra för att jag skall få i mig vätska,

jag dricker nämligen inte vattnet ur kranen.
(smakar apa)

Nåväl.

Jag hoppas att julen varit bra för er alla och att det nya året börjat bra.

Undrar vad jag skall göra till påsk?

Resten av familjen skall åka till Tarsele, dit vill inte jag under vintern - för jobbigt...

Så då återstår frågan;

Ska jag åka till Nora eller Sorunda?
Den som kommenterar först får besök - om de vill ha vill säga.

Jag vill göra som min syster gjort, jag vill göra som min älskade väninna ska göra:

JAG VILL OCKSÅ GIFTA MIG!!!

JAG VILL BLI FRU GRÖN = MAMMA ANKA GRÖN

Puss & Kram!!!

Ute är mörkt och kallt inne är varmt...

Vintern är på väg och med den julen och allt vad den har med sig...

Men först skall vi "överleva" Halloween.
Som tur är bor vi såpass långt ut på landet att det inte springer en massa ungar på dörr'n - det är en av alla saker jag inte saknar från sta'n! :)

Nåväl, Helen har bestämt med några kompisar att de skall ha knytisfest uppe på vinden, så det blir till att feja där uppe och spöka till det. Kul!

Här hemma går allt sin gilla gång, vi har rett ut nästan allt och lugnet har lagt sig någorlunda...
Men än är det inte helt bra.

Hej hopp!

Vill inte mer!!

Nu har den där djävla ångesten tagit ett fast tag i mig igen!



Jag som inte haft en ångestattack på evigheter.
Det kom smygande när jag började vika ihop kläder som jag skulle ta med mig till Nora för att sälja på bytardagar på lördag.


Nu vill jag bara gråta, jag kan inte ens se på kläderna utan att börja skaka och få ont i magen.
Listorna ska vi inte tala om!

F********N!!!

Nåja, biljetten är betald och mina "vanliga" kläder är packade så Nora blir ju inte av med mig ialla fall...

Men ändå!!!!

Koncerten som inte blev...

Djävla Lysekil!

Igår skulle jag äntligen få se en dröm bli verklighet.
Jag skulle få gå på en koncert med

Jerry Williams!!

(Bild lånad HÄRIFRÅN)

Det är minst 24 år sedan jag var på en av hans koncerter och nu skulle det äntligen bli av!

Jag vann nämligen 2 biljetter i en tävling som världens bästa radiokanal (Bandit Rock-Göteborg) ordnar.

Nåväl åter till koncerten, som inte blev...

Vi åker hemifrån i god tid eftersom det är lördag och vi inte vill fastna i kö till färjan.
Koncerten skulle hållas i Havsbadsparken i Lysekil.

Vi kommer till Lysekil 45 minuter innan det startar (20:00).
Vi kör runt, runt och ännu mera runt i lilla Lysekil men hittar inte en enda skylt eller något tecken överhuvudtaget om vart Havsbadsparken ligger.

Jag tror vi körde på varenda liten gata som fanns utan resultat.

När klockan var 20 över 8, dvs 1 tim & 5 min efter att vi kommit dit, gav vi upp och åkte hem.

Snacka om att jag är besviken!

Alltså Djävla Lysekil, som inte vet vad skyltar är förnågot!!

Så, nu har jag avreagerat mig.

Ushc och feber!

Jag tycker inte om att ha feber!

Vaknade i morse och kände mig inte bra.

När jag satte mig upp fattade jag varför,

jag frossade utav bara den!

Feber, illamående och ont bakom ögonen.

JAG VILL JOBBA!!!

En något annorlunda begravning...

Har varit på begravning.
Min goa söta lillebror låg där i sin vita fina kista.
Hans fru, släkt och massor av vänner satt "vid hans sida".
Tårarna rann, näsdukar avverkades på löpande band.
Det var blommor över allt!

Min lillebror var inte speciellt kristen av sig.
Han syn på religion var; "eh, what?!"
Det gjorde att man blev lite irriterad på prästen
när hon malde på om gud och guds barmhärtighet.

Efter begravningscermonin i kyrkan bars kistan ut
av vår storebror och 5 andra, i en sakta procession
till likbilen som väntade utanför.
Vi fick ta ett sista farväl av Mikael vid bilen,
lade en ros, som jag fick av far på kistan, lade handen
på kistan och viskade "Sov gott nu."

Usch vad svårt det var att se bilen åka iväg med
Mikael.

Efteråt åkte vi till Møllehuset och fikade smørrebrød och tårta.

Det var en trevlig stund där de flesta pratade privata minnen om
Mikael, mycket av det som sades hade jag inte hört förut och det
var kul (om man nu kan säga så) att få veta lite mer om den person
han var, som jag inte fick lära känna.

Det känns lite lättare nu när jag fått säga farväl till Mikael och fått
träffa Rikke, hans fru, och talat om för henne att hon är en "hjälte" i
mina ögon.
Hon fanns där för Mikael dygnet runt, hon var hans sol, hans liv, ja
hans allt ända in i det sista.

TACK Rikke!

Midsommar, regn, ångest och lycka...

Det är midsommarhelg, regnet öser ner och ångesten kommer krypande.
Lyckan är total!
Jag försöker hålla en positiv attityd till livet, det är svårt men det ska gå!

Jag ska inte deppa ihop denna midsommar!
Jag har det inte lika mysigt som vi hade det förra året,
men jag är åtminstånde med min familj!

Kram till er alla och önskemål om en fortsatt härlig regnig midsommar!