GAD och panikångest - en smäll på käften varje gång!

GAD /generalized anxiety disorder

(Generaliserat Ångestsyndrom, typ kronisk/obotlig) är inte lätt för någon...

Att säga "Varför kan du inte för en djävla gångs skull ta och lugna ner dig lite?" till en som har GAD-ångest och är mitt uppe i en kraftig panikångest är exakt samma som att säga "Men för helvete lägg av nu, var lycklig och kom upp igen!" till en som bestämt sig och tre sekunder innan släppt taget om broräcket och är på väg ner... SÅ DJÄVLA MENINGSLÖST!

Jag vet att det är oerhört svårt att leva med en som har GAD-ångest, Agorafobi, Socialfobi, panikångest och är deprimerad.
Du tycker att "Nä nu räcker det, nu är det nog, nu får du skärpa dig!", men för mig som är sjuk tar det aldrig slut, det går inte att "skärpa sig". 
Jag lever med detta 24 timmar per dygn, året runt, jag slipper aldrig ifrån, men du slipper det när du går hemifrån, du slipper det när jag inte är i närheten av dig, du slipper sjukdomen de få gånger jag lyckas använda "rätt verktyg" och kan vara "normal" för ett tag, men det tar aldrig slut, inte för mig...

Jag hatar att se dig lida av min sjukdom. Du blir hindrad av min sjukdom, precis som jag... 
Men, det är för den sakens skull aldrig ALDRIGok att säga "lugna ner dig för helvete" till en som genomgår en Panikångestattack! Oavsett var och när! ALDRIG!!

Tror du att jag vill skaka, känna skräck, må illa, hyperventilera, bli yr i huvudet, gråta och "hålla på"? Nej, det vill jag inte - JAG KAN INTE HJÄLPA DET, eller stoppa det- JAG KAN BARA LEVA MED DET!!

Det  känns ofta som om du (och alla andra) tycker att jag spelar, att jag överdriver, att jag ljuger och gör detta för att "slippa"... men tyvärr är sanningen denna: 

Det är så här jag är, det är så här min sjukdom är - helt utan att överdriva, utan teatermanuskript - verkligheten är så här grå, svart, hemsk.

Hade jag kunnat så skulle jag trycka på "AV"-knappen och stänga av sjukdomen, men då vet jag inte heller vem jag skulle vara - jag vet inte vem jag är, sjukdomen har varit i mitt liv så länge att jag "tappat bort" mig själv. 

Jag behöver din hjälp, lika mycket som du behöver min.

Prata med mig, tala om för mig vad som är svårt i livet med min sjukdom, tala om för mig vad du vill att jag/vi ska göra för att det ska bli så bra som möjligt, så ska jag försöka göra det.

En sak är ändå säker: Min sjukdom blir jag aldrig av med, jag/vi kan bara lära oss att leva med den.

Kram från en mycket trött och utmattad Mamma Anka

Länk till 1177-info om GAD - för den som vill veta mer.
Länk till ÅSS, Svenska Ångestsyndrom Sällskapet - för den som behöver stöd, oavsett om du är sjuk eller "står bredvid".

Telefonförsäljare - yrke för trögfattade?!

Vad är det med försäljare och deras kunskap & förståelse kring orden respektera och NEJ?!

En försäljare som jobbar för Tele2 ringer och frågar om vår fasta telefoni och vår internetuppkopling. Jag svarar vänligt –  ”Vi har Telia som bredband och annat för vår fasta telefoni, vi är nöjda och vill inte byta just nu, för vi väntar på att få in ”lina” (fiber) i huset inom kort.”

Jag får till svar att det är inget bredband han har att erbjuda idag, inget byte överhuvudtaget utan att det är ett erbjudande pga jag har varit kund hos Tele2 i över 5 år.

Han frågar vad vi använder oss av för att surfa på internet. Jag svarar sanningsenligt att jag endast använder min bärbara dator, min sambo har dator, platta (i jobbet) och sin telefon, döttrarna använder dator och telefon, lägger också till att vi inte är intresserade av något och att jag tyvärr måste säga nej tack.

Ännu en gång får jag höra dravlet om att det inte är någon försäljning utan att han har ett erbjudande.

Jag talar återigen om att vi inte är intresserade och drar det där ”min sambo säger”-kortet, men han kör på ändå…
Då drar jag till med att 'vi har bestämt att inte byta eller köpa ngt nytt innan vi får in fiber, och att min sambo är den som bestämmer kring det tekniska här hemma (som ni alla vet är jag lite fummeltänkt kring teknik på hemmafronten) och att han har sagt att jag ska tacka nej till alla erbjudanden.'
Tror du att han ger sig? Nix, han säger ”men det är inget byte utan ett erbjudande om en *märke/la-inte-på-minnet-vad-han-sa*-platta för endast 249kr i månaden, du kan ju skaffa den som en överraskning/julklapp åt din sambo, då blir han glad.” (har alltså inte fattat ordet NEJ)

Nu börjar jag bli ganska trött på honom och känner att ångesten börjar krypa in i kroppen, jag orkar helt enkelt inte med diskussioner idag, jag känner att gråten är på gång och rösten börjar faktiskt darra – ångest attack på ingång!! 

 ”Jag förstår det men min sambo har sagt till mig att jag ska säga nej till allt, det måste du respektera, jag får tacka NEJ till detta.” (fattar han?)

NIX!!
’Ja, men är det inte så att du också kan bestämma något, han har ju bara en platta, det skulle ju vara kul för honom att ha en till…”
Nu brast det och jag började gråta, visste inte vad jag skulle säga förutom: ”Nu måste jag lägga på för jag orkar inte…”
Svaret jag fick var ’Jaha, okej, men en ny platta är ju bra att ha…”
Då lade jag på!
Satt och grät en stund, kunde inte göra annat – detta var för ca 1 timme sedan och kroppen skakar fortfarande, funderar på att anmäla mig till NIX, men det hjälper ju inte för alla försäljare… det finns kryphål…
Är det någon som har ett bra tips på hur man ska göra för att få samtalen så korta som möjligt? (det går inte att hindra dem att ringa)

Trött, ledsen och darrig Mamma Anka