Ångesthelvetet är tillbaka!
Jag trodde att den hade försvunnit, men icke!
Allt har hoppat upp och ner, hit och dit
i mitt innre.
Varför kan jag inte bli av med den?
Känner mig så ensam,
fast jag vet att jag inte är det.
Vissa personer i mitt liv ger mig ångest.
Ångesten sätter sina klor i mig,
i princip,
nästan varje gång jag tänker på dem.
Det är inte kul!
Det är nämligen personer som
jag älskar! Personer som jag
vill vara nära varje dag om jag kunde!
Tårar rinner just nu
och jag önskar att jag kunde försvinna,
försvinna bara för en stund åtminstånde.
Men inte idag,
idag skall vi iväg och fira
min "plastpappa" som fyller 60 år imorgon.
Ja du, plastis,
du är en av de personer som inte ger mig ångest,
du kan göra mig asförbannad
och helt enkelt rosenrasande,
men ångest - icke!
Nu väntar en kopp te med smörgås till,
samt en dusch och rena fina kläder.
Sedan bär det av till mor och plastis!
Vi ses o kära läsare!
Bild: Hiti.dk
4 kommentarer:
Åh, gumman!
Jag önskar jag kunde hjälpa dej... stötta dej och finnas där....
Finns gör jag... men för långt bort för att kunna ge dej en stor kram!
Men jag tänker på dej. Och hoppas att du snart känner dej bättre igen.
Jag hoppas såklart inte att det är vi som gör att du mår dåligt... men hur det än är med det, så försök sätta fingret på precis VAD det är som känns jobbigt?
Är det deras kommentarer, uttalanden, personligheter, något de gör eller säger... Eller är det förväntningar som du känner på dej från dem?
Är det känslor av krav och måsten? Besvikelse? "borden" o.s.v.? Försök bena upp situationen, om så bara tyst i ditt eget huvud, så kanske det blir lättare att tackla?
KRAMAR!!!
Jenny - Nej, gud nej, det är absolut inte du och Fredrik!
Jisses, ni är ju mina allra bästa vänner! (bland andra bästa vänner)
Det är mina "närmaste" som jag inte orkar med.
Det är det gamla vanliga, allt jag säger och gör skall motsägas och nedsättas. Jag trycks ner helt enkelt, oavsett om jag tycker det är en bra idé eller inte - allt de andra tycker är bättre.
Som mycket annat i mitt liv, ända från barnsben - det jag är med och beslutar om blir alltid fel!
Hej Annika, det är Johanna som talar.
Jag har nog ALDRIG sagt detta till dig förut
Men jag älskar dig, det gör jag verkligen. Och jag saknar dig.
Puss
Är jobbigt med ångest :( fick själv börja äta medicin för jag vaknade varje natt och hade det (vinterdepp). Kan verkligen rekommendera det. Allt känns mycket bättre nu. Vet ju inte exakt vad du har ångest över, men att få prata lite och försöka aktivera sig och ev nån låg dos medicin är väldigt behjälpligt ;) stoor kram!
Skicka en kommentar