När barnen var små så var det jag som höll i förberedelserna, bakandet, pyntandet och inbjudandet till kalas etc. Det var endast vid morsdag som K fixade med en blomma från barnen, så länge de var små vill säga...
När barnen växte upp och blev lite mer självständiga så rann det liksom ut i sanden det där med firandet, i och med att jag/mamma mådde dåligt/var sjuk och inte orkade/kunde/ville fixa och dona. När jag väl orkade så blev det bara pannkaka av alltihop, misslyckat i mina ögon - bra och kul i barnens ögon, som tur är.
Men nu... idag... på min födelsedag, då man borde kunna förvänta sig att få frukost på sängen, middagen lagad åt sig och senare lite fika, ev en tårtbit o en blomma - då får man fixa detta själv!
Jag förväntas att ställa mig och steka fattiga riddare nu, och senare blir det väl att jag får fixa med chokladpuddingen också, om jag vill ha något vill säga. Men se det vill jag inte!
Nä, fy fan för firande och traditioner!
När mamma inte orkar, då orkar ingen!
Åh, så glad jag är!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar